lisa johansson

Inlägg mitt inatten -challenge accepted. Världens.drygaste.dag åååh, sov med Moa i hennes brurs bil ifredags och somnade runt 8 på morgonen, vaknade vid tre på lördagen och dom skjutsade hem oss direkt. Frös hela natten, bröt foten av mig i princip, täcket räckte inte till, visste inte hur jag skulle ligga eller få plats, vaknade en gång i kvarten eller nåt också. Var ingen hemma när jag kom hem så hoppade in i duschen, åt framför tvn så där hamnade jag ett tag och var påväg att somna så la mig i sängen istället men nej då kunde jag inte sova för de plinga ju varje sekund i mobilen, så de va ju bara att ge upp. Gick upp och klädde mig, sminka mig, packa ur och i och pratade med 2 av mina 5 syskon som var hemmaaa och sen fick jag skjuts med Macke och Hagman ut. Drog till Moa och vi fixa oss och drog till Altans, köpte energidryck chips och choklaaad. Satte oss vid vårt place(topphemligt, höhehäha) och sen drog vi till henne o chilla järnet. Väntade på bättre tider och ingen jävel ville ju med ut så vi var ute själva o gick o pratade sönder, sköönt! Sen drog vi in och gjorde oss maaat, och sen kom Jeppe o Gabb så vi åkte en sväng så kom in för en stund sen. Är aaasavasa trött nu så ska nog sova snart, bara fixa en grej till oså. 

 

Ha de braaa, PUSS & KRAM & GODNATT

Pappa. Fan jag hatar de där ordet för har inte kunnat användt det riktigt sen jag var sex/sju år, sen flytta du o Mamma isär och jag bodde inte hos dig mer. Nu har jag inte pratat med dig på flerafleraflera månader och vill inte ringa dig för jag gjorde det sist, känner att det är din tur men hör du inte av dig vill du väl antagligen inte ha med mig att göra. Jag saknar dig iallafall, hoppas du är medveten om det. Saknar och älskar så det gör ont. Det gör så ont, överallt. I hela kroppen men mest i hjärtat, orkar inte tänka. Fan vad jag saknar dig... allt du gjort emot mig så är jag ändå din dotter och jag kommer alltid älska dig och hjälpa dig med det jag kan och jag kommer aldrig sluta älska dig, du kommer alltid att vara just MIN pappa och den som jag ser i min barndom. Fan kommer börja tjuta. Du var mitt ledljus i mörkret, såg upp till dig så mycket men hade inte en lätt barndom och vill inte låta att jag tycker synd om mig själv för det är inte det. Kan inte göra något åt det nu ändå så de är inget att gråta över, men bara saknar allting. Alla minnen med dig lever fortfarande vidare även fast vi inte pratar, ses, umgås. Alla badhus turer, cykel turer till vikingen, alla dåliga dagar saknar dock dom inte men det blev bara så, alla gånger du och jag åt våra fisksmörgåsar jag tror iaf att det var fiskpudding på, så himla gott och vill inte äta det utan dig nästa gång. alla gånger jag titta på dig när du vräkte med ketchup, men det gör jag med nu. Jag har blivit som du på det viset Pappa, haha. Men har även ditt humör. Minns också när du visade mig hur du tog ditt insulin, Pappa jag saknar allting och nu strömmar tårarna från min kind. Saknar dig Pappa. Ingen kommer någonsin kunna ta din plats och även om jag inte kommer bo hos dig mer eller även om vi inte har samma band nu som då och vi kommer aldrig kunna få tillbaks det och de gör så ont i mig att vi inte kan det, så kommer du alltid vara MIN PAPPA och MORFAR till mina barn om jag skaffar några. Vet inte vad jag ska ta mig till, du är den där pusselbiten och önskar INTE att du o Mamma fortfarande var ihop för då skulle jag gått in i väggen, vet inte egentligen vad jag önskar. Önskar bara våra stunder igen, du o jag. Våra dagar. Pappa våra minnen.

 

Vet inte vad jag ska skriva mer. Önskar bara att du ringde så jag fick höra din röst, känns som jag saknar dig mer än vad du saknar mig. Fast du säger att du är glad att höra min röst när jag ringder dig eller när du ringde mig, du sa att du älskar mig och vill aldrig att slutar varken saknar eller älskar mig. Fan gråter ihjäl. Pappa du kommer alltid att ha en så stor plats hos mig så du vet inte. Faaaan. Orkar fan inte. Men vet inte, du måste bevisa det du säger om jag ska tro på det. 

Alla dåliga dagar, nej jag saknar inte dom men det var en del av min barndom, jag var van. Alla gånger du blev låg i blodsocker, ambulans, inslagna väggar, rädd familj, grannar speciellt Jonathan, Jennie o Thomas som hade och har fortfarande stor plats i mitt både hjärta o liv o kommer alltid att ha. De va som min extrafamilj, var där hela tiden dom hjälpte mig med allt. Med pappa speciellt, fan vad jag älskar er. Tack för allt.

 

Kommer aldrig glömma dig pappa vad som än händer.

Minnena lever vidare även om vi inte ses.

Jag älskar dig föralltid..